livet som en film

 Alltså gårkvällen var. helt. perfekt. Fantastisk mat, gott vin, och så jävla fint is-skarpt i minus femton. Hans varma andedräkt som en drakes mot min kalla näsa. Fingrar att värma mot världens mjukaste hud.

Mr Handsome drog mig ur min comfort zone här på söder och vi åkte till östermalm för superlyxig trerätters. 

http://26.media.tumblr.com/tumblr_lggyuydpKx1qcwfxxo1_500.jpg

 Ursäkta att mitt liv just nu är lite för mycket som en romantisk indiefilm. Lite mycket sammanträffanden, oerhörd tur och blickar under lugg som betyder du är så jävla fin. Men hur träffar man nån att bli kär i annars då? Om inte genom nån kompis eller på en fest eller genom att han vill och du vill ses igen. Helst hela tiden. Varför skulle det vara annorlunda bara för att han råkar vara en sån man kanske läser om i tidningen ibland?

Det där är den största skon som klämmer. Ibland stannar hjärtat upp en halv sekund för att jag fått höra för mycket om honom. Fast jag vet ju ingenting. Men jag vill inte bli förknippad med honom i någon sorts konstigt ljus. Fast han är så fantastisk och har världens bästa leende och sätt att titta på mig så att marken rämnar under fötterna, jag kan ju inte ge upp det.

http://26.media.tumblr.com/tumblr_lf3l1bdm3i1qc8e68o1_500.jpg

fördelar:
han är fantastisk
han är snäll
han är varm
han frågar saker och lyssnar på svaren
han är så SNYGGGGGGGGG!!!
han är generös
han smsar mig precis när jag är på väg hem
han tar mig på allvar

nackdelar:
han har mycket bagage
folk kan börja snacka
jag vill inte läsa om honom i tidningen
jag vill inte att andra ska tro att han är nåt han inte är
jag blir svartsjuk.
jag blir helt till mig utav honom :)

Okeeej, verkar som att fördelarna har med han att göra, medan nackdelarna har med mig och omvärlden att göra. Fanfanfan. Jag måste nog våga bara. På riktigt. Ge mig hän. Eller? Jo! Så jävla skönt!